Mycket har hänt sedan 1978 då den svenske psykologen Anders Risling, då som officer inom det Svenska Försvaret, reste till Fort Ord i Kalifornien för att studera ett program inom det amerikanska försvaret. Programmet var totalt 6 månader långt, men innehöll en modul kallad LDMC, Leadership and Management Development Course.

En amerikansk kurs baserad på deltagarnas upplevelser

Modulen var upplagd var att baserat på deltagarnas egna upplevelser under utbildningen belysa en grupp utveckling och mognad, samt vad som påverkar dessa på olika sätt.

Syftet med programmet som helhet var att omforma ledarutbildningen inom det amerikanska försvaret. Med stöd av bland andra Richard E Zackrison, som var med och utvecklade det amerikanska programmet, skapades innehållet till en kurs kallad UGL. Kursen hade sina rötter i LDMC, men anpassades och omarbetades till svenska förhållanden.

Samhällsutvecklingen påverkar kursutformningen

Försvarets intresse för att förändra ledarskapsutbildningen inom Försvarsmakten grundade sig bland annat på den allmäna samhällsutvecklingen under 60- och 70-talet. Det allmäna synsättet på människan och organiseringen av arbetslivet förändrades och ledde bland annat till att man redan innan 1978 genom olika personalsamverkanskurser inom det svenska försvaret.

Den första versionen av UGL, Utveckling av Grupp och Ledare, sjösattes i Sverige 1981. Efter de första tre åren gjordes en omfattande omarbetning av den första versionen och föranledde en i många stycken ny kurs, både vad gällde metod och innehåll.

Under 1990-91 genomfördes ytterligare bearbetning av kursen vilket föranledde en ny, uppdaterad version år 1991.

Från försvarskurs till civil kurs

Sedan starten har UGL ingått som en del i Försvarsmaktens utbildning i ledarskap för både officerare och blivande officerare, vilket den gör än idag.

Under 1990-talets senare hälft började kursen bli allt mer populär utanför den militära sfären och användes inom både offentlig förvaltning och det privata näringslivet. Handledarna hade hittintills varit så gott som uteslutande militärer, men nu började allt fler handledare med civil bakgrund att utbilda sig, bland annat undertecknad som gick handledarutbildningen år 1999.

Millinieskiftet och ett avgörande vägskäl

Under andra halvan av 1990-talet genomfördes en del mindre kompletteringar av innehållet, men nästa betydande utvecklingsteg i kursens utveckling kom i samband med millinieskiftet i form av den version kallad UGL 2000.

UGL 2000 liknade fortfarande versionen från 1984, men ytterligare övningar och teoretiskt material kom nu till. I samband med den nya versionen tog även Försvarshögskolan, FHS, över ansvaret för hela konceptet UGL från Försvarsmakten.

De följande åren kom kursens utveckling till ett viktigt vägskäl. Det fanns tre huvudskäl till detta.

  1. Det teoretiska innehållet i kursen ifrågasattades delvis av nyare forskning
  2. Metodiken i kursen fick kritik från en del håll.
  3. Det ökade civila intresset för kursen samtidigt som dess betydelse inom Försvarsmakten minskade föranledde också behovet av en större förändring av innehållet.

Historier, myter och en lekmannamässig undersökning

Gällande punkt 2 ovan, hur kursen genomfördes, minns jag själv hur jag under de tidigare åren av 2000-talet då jag själv var nyutbildad UGL-handledare hörde många historier om UGL och de som deltog i kurserna.

Det var historier om människor som bröts ned, som grät floder, som skickades hem från kursen och de som självmant lämnade kursen mitt i. De talades om att det var en kurs som bröt ner människor.

Vid ett tillfälle, någon gång runt 2004, minns jag att företog en egen, lekmannamässig undersökning av branschen för att se hur mycket av dessa historier som verkligen var sanna. Jag hörde mig för bland kollegor, utbildningsarrangörer och deltagare.

Min slutsats? Jag lyckades hitta ett tillfälle där någon lämnat kursen och det var första dagen av kursen, av totalt 5 dagarna, då personen hade insett att han befann sig på en kurs som inte passade honom.

Min egen personliga reflektion från denna period är såleded att det fanns en hel del mytbildning kring UGL, hörsägen som förstorades upp och gavs propertioner av en mycket tuff utbildning där människor bröts ned för att sedan, förhoppningsvis, byggas upp igen och genom denna processen lära sig om gruppers utveckling och dynamik.

Att utsättas eller bjudas in

Oavsett mytbildning, så upplevde jag vid den här tiden att UGL vid den här tiden i många stycken var en kurs som man utsattes för. Idag med de senaste årens förändringar av metodik och innehåll upplever jag att de är en kurs som fortfarande lever upp till samma kursmål, men som istället är en upplevelse som man som deltagare inbjuds till.

En västentlig skillnad och som även återspeglades i min egen handledarstil under de första UGL-kurserna jag höll under år 2000 och 2001, jämfört med ett mer inbjudande handledarskap under mina senare aktiva handledarår som avslutades år 2005. De aktiva handledaråren övergick då till att kvalitetssäkra utbudet av UGL-kurser och arbeta som en guide för att hjälpa människor i valet av kurs och utveckling.

Valet faller på utveckling

Nåväl, låt oss återgå till historien och den vidare utvecklingen av UGL.

I vägskälet ovan, föranlett av punkt 1-3, fanns enligt Försvarshögskolan två alternativ.

  1. En radikal vidare utveckling av kursens upplägg och innehåll
  2. Nedläggning av kursen

Valet föll på att utveckla kursen vidare och i det vidare arbetet tog man hänsyn till modern forskning kring personlig utveckling, ledarskap och grupputveckling. Kursen sattes även under luppen ur ett mångfaldsperspektiv.

Ett gemensamt arbete formar den vidare utvecklingen

Utöver Försvarshögskolans egna forskare bjöds även forskare från andra universitet och högskolor tillsammans med erfarna handledare för UGL.

Flera års insatser ledde till att man hösten 2007 kunde presentera UGL 2008. För att symbolisera den gedigna vidareutvecklingen av kursen togs även en ny logotype fram för kursen.

För att säkerställa kvaliteten på kursen de kommande åren ställdes krav på att alla handledare skulle genomgå en 3-dagars uppgraderingskurs för att få rätt att arbeta med UGL 2008. Man införde även krav på kontinuerlig fortbildning genom medverkan på regelbundna handledarträffar.

Storstädning i registret över certifierade handledare

Min egen uppfattning är att handledarregistret över certifierade handledare under denna period minskade betydande i omfattning under denna period.

Från att ha innefattat många hundra handledare, flera gamla, numera inaktiva, militärer och andra som inte aktivt arbetade med kursen, minskade antalet till ett par tre hundra som var mer aktiva och intresserade i kursen fortsatta utveckling i enlighet med Försvarshögskolans utstakade riktning.

Ett av Försvarshögskolans mål var också att kontinuerligt vidareutveckla kursen och nästa mindre uppdatering av innehållet kom 2010 då delar av det teoretiska innehållet bland annat finslipades.

UGL 2012 blir till

När vi idag skriver 2012 så lanserades under sommaren UGL version 2012. Till denna version har bland annat avsnittet om konflikthantering fördjupats och utvecklats samtidigt som det lagts till ett avsnitt om coaching i det teoretiska materialet.

En spännande och glädjande resa

Det har varit och fortsätter att vara en spännande resa med UGL. Det som gläder mig oerhört är det utvärderingar vi kontinuerligt får av deltagare.

Jag minns när jag själv jobbade som kursledare för UGL hur människor talade om en kurs som betytt mycket i deras ledarskap och liv. Det värmde mitt hjärta då och det värmer mitt hjärta idag att utvärderingarna från dagens kurser fortsätter att tala om samma sak, en kurs om gör en viktig skillnad i människors liv och ledarskap.

Maila ett kom-ihåg till dig själv för att hitta tillbaka till den här sidan.

Markus Amanto

Här på LedarskapsBloggen skriver Markus Amanto om att leda sig själv och andra.

Lägg till RSS-feed

Ring oss om du har frågor

Ring oss på: 08 58080040

Se Datum och Priser